Nu har jag varit i Stockholm några dagar för läkarbesök och städning av lägenhet.
Man tycker att Sverige har så bra sjukvårdssystem eftersom det är så billigt, att det är lika för alla, rik som fattig. Det stämmer inte riktigt. Jag har provat båda sidorna. Vanlig sjukvård: 5 läkarbesök – olika läkare, varav 3 på akutmottagning, detta under 2 månaders spann, 3 utlovade uppföljningar som aldrig kom. Det gav ingenting, verkligen ingenting. Jag blev ganska förtvivlad eftersom jag är sjukskriven och måste springa på akuten titt som tätt för att få sjukintyg. Allstå betala för att få vara sjukskriven. Rimmar illa. Annars brukar man gå på sjukhuset för att bli frisk, men i Ljusdal fungerar det inte riktigt så tydligen. Min mamma har en försäkring på sitt arbete som inkluderar ”barn” upp till 25 år där man får snabb sjukvård. Sjukvårdsförsäkring: Kontakt på onsdagen förra veckan, torsdagen fick jag en tid till en neurolog på måndagen. Väl där skrev han remisser till ögonläkare och magnetröntgen och jag fick komma till båda idag, onsdag. En vecka och allt detta. Än har de inte klurat ut problemet, men jag får i alla fall hjälp, bollen rullar så att säga och de följer upp. Helt plötsligt finns det tider. Så det spelar alltså roll om man har försäkringar även i Sverige.
En liten iakttagelse bara.
Om jag ska räkna upp fler sådana från idag så är det här vad jag kan konstatera:
*Johannes Brost såg väldigt stressad ut på tunnelbanan idag.
*En tant i 60 års åldern med vanliga tantkläder och tant glasögon passar inte i strasspiercing i näsan. Men modigt av henne att strunta i det faktumet.
*Lasse Winnerbäck såg väldigt trött ut och gäspade stort när han kom och släpade på en resväska på centralen.
*De plogar sällan vägarna i Stockholm och när de gör det så fuskar de hejvilt. Jag har i och för sig hjälpt till lite idag genom att släpat en oerhört tung resväska i snömodd på väg till pendeln, det röjde ju undan en del.
*Höjdhopparen Stefan Holm har ovanligt stora öron (jag trodde det bara var huvudet), men han såg pigg och glad ut när han stod och väntade på tåg på centralen till skillnad från Lasse.
*Kändisspotting är tydligen ganska enkelt om man bara håller ögonen öppna i Stockholm eftersom jag sett tre stycken samma dag.

Utflyttning idag så hej då Trångsund och jag kan ju säga att jag inte gråter några stora tårar över det. Att slippa vara beroende av pendeln är ju lite av en välsingnelse, men lugn bara lugn jag kan nog hitta något annat att klaga på snart nog!

I förrgår åkte pappa ner mot Karlstad för att jobba och jag hängde på. Vi gjorde en avstickare mot Stockholm för att påbörja flytten. Jag har nu nästan alla mina saker som fanns där i en bil på Midroc electros parkering.
Detta eftersom jag behöver hjälp med att flytta, men de kan inte den dagen det faktiskt blir av. Nu är det oxå så att jag skjutit upp inflyttningen till söder till 1a feb eftersom det skulle bli dyrt att bo där de återstående dagarna av januari. Så jag bor återigen i en resväska och med det sagt så återgår jag till karlstad.
Jag vinglade omkring på stan igår och självklart in på mitt kära HM, men som jag går så måste de ju tro att jag är på fyllan...kanske man ska gå ut på lördag nykter, jag kommer ju ändå att smälta in bra! Nä nu är jag väldigt otålig, ge mig en remiss någongång så jag kan bli bättre!
Iaf.. jag kommer alltid in på sidospår.. så är jag i karlstad. Jag har hittat lite skyltmaterial till mammas skyltfönster så snart ska jag väl försöka skylta nytt där.
När pappa slutade jobbet igår så gick vi på bio. Sherlock Holmes. Guy Richie regissören till den brillianta filmen Snatch har gjort det igen. Action, mysterium och en nypa humor blandat med två snyggingar ger dig alldeles utmärkt underhållning i ca två timmar. 



Snart ska vi bege oss hemåt igen så ses!

Jag har ju köpt mig en systemkamera, så nu försöker jag ta mig igenom instruktionsboken. Jag har alltid varit en sån som hellre testar än läser mig till hur man ska göra. Sen när det går åt helvete så bläddrar jag i boken, men efter att ha pungat ut med pengar på en sån här så känner jag att jag vill kunna min kamera. Jag har nu nått nästan till hälften, jag fattar hälften av vad som står, glömmer hälften av vad jag fattat så man kan väl säga att jag förstår min kamera till en åttondel. Inte alls med andra ord, det är så många funktioner!
Men jag fotar ändå och lär mig förhoppningsvis under tiden. Nedan följer några provtagningar.