Min lediga dag började med en springtur, vidare till mamma och fixa håret. Fika med Sofie T, en sväng på köpingen och hem och laga mat. Senare filmkväll med brorsan och mamma, men vi hade ingen film så vi skulle låna en av en kompis till Pontus. Vi två åker dit och lånar och det är när vi åker hem som vi ser en hund springa löst. Den verkar rädd, ingen ägare i sikte och inget halsband på sig. Både min bror och jag har något som vi kallar för samvete och kan naturligtvis inte låta hunden springa omkring på köpingen alldeles själv en kväll..den kan ju bli påkörd. Så vi kliver ut och ropar efter den. Hunden kommer direkt och är väldigt lydig. Vi tar med den till polisstationen, men där öppnar ingen så jag ringer polisen och efter en stund kommer en patrull. Skönt, nu är det inte på vårt ansvar längre. Vi går in polisgaraget med voffsingen medan polisen kör in. En kliver ut medan den andre parkerar bilen. Söta vovven viftar på svansen och man känner att man gärna skulle vilja ta med henne hem. Då kliver han ut ur bilen. Vem visste att vi hade en så snygg och ung polis i köpingen? Nu är det helt plötsligt inte hunden som jag vill ta med hem längre. Jag försöker febrilt komma på nåt att säga som ska klargöra att Pontus och jag minsann är syskon och att jag är fri som en fågel (om det nu finns ett smidigt sätt att säga att man är singel), men som vanligt i snygga killars närhet får jag tunghäfta och hjärnstillestånd (jodå man kan få det). Alla som känner mig vet ju hur snabb jag varit med att visa intresse för en viss kille på järnvägs.. (fortfarande ett pågående projekt)..men på järnvägs är det ju bara att betala en slant och du är inne. Vad måste man inte göra för att få sitta inne hos polisen?